Prokrastinering handlar sällan om lathet eller dålig disciplin. I grunden är det en form av [känsloreglering](/ordlista/kansloreglering) – man skjuter upp uppgiften för att undvika det obehag den väcker (t.ex. [ångest](/ordlista/vad-ar-angest), tristess, eller [prestationsångest](/ordlista/prestationsangest)).

Många med [perfektionism](/ordlista/perfektionism) prokrastinerar eftersom de är mer rädda för att göra ett halvdant jobb än att inte göra det alls. Detta skapar en ond cirkel av [stress](/ordlista/vad-ar-stress), [skuldkänslor](/ordlista/skuldksanslor-som-foralder) och sämre prestation (eftersom man till slut måste göra allt i sista minuten).

[KBT](/ordlista/kbt) och [ACT](/ordlista/act) är effektiva metoder för att bryta detta mönster, ofta genom att bryta ner uppgiften i små, hanterbara delar.